Är lite tidigt ute med detta. Lägger ni detta på minnet kommer ni kanske skratta åt det inför gruppövning 6 då vi går igenom liknande logik.
Grabben ovan vill att staten ska reglera lönenivåerna för att skydda sitt arbete och sin lön från konkurrens. Ett problem som uppstår när staten inför sådana minimilöner (i Sverige är minimilönerna reglerade genom kollektivavtal) är att lågproduktiv arbetskraft trycks ut från arbetsmarknaden, något som inom nationalekonomin ofta problematiseras genom den så kallade insider- outsiderhypotesen.
Bara ett bidrag kom in, men det var suveränt, och hade säkert vunnit oavsett.
Vinnaren är….*trumvirvel*….
Madeleine Högberg!
“Bilden föreställer Marshall-Lerner villkoret genom att sätta den reala växelkursen och nettoexporten på varsin sida av en gungbräda. När den reala växelkursen går ner (deprecierar) ökar NX. Vilket illustreras. Det motsatta skulle hända om den reala växelkursen går upp, då åker NX neråt på gungbrädan.”
Här för en nationalekonom ett samtal med sin son om statistisk inferens på ett mycket förtjänstfullt sätt. Intressant nog likt Platons pedagogiska dialoger i Staten, som statsvetarstudenter tvingas plöja på A-kursen.
Då fadern förklarar varför hans son i genomsnitt har fler (mer) armar än genomsnittet uppstår följande meningsutbyte:
“Statistics are silly.”
“Statistics are not silly. But many people use them in a silly way.”
Nationalekonomen och anarkisten Bryan Caplan har fyllt 40 år, här kan ni läsa vad han har lärt sig. Flera saker som många säkert finner tänkvärda.
Det sägs att Caplan av pedagogiska skäl utnyttjar kontroversiella ståndpunkter i sin undervisning, något jag också skulle vilja utnyttja mer (men inte vågar).
Det är inte otänkbart att extrema exempel och politiskt inkorrekta grafer bibehåller studenternas fokus längre än vad ett matematiskt bevis någonsin kan göra. Försök exempelvis glömma den mikroekonomiska intuitionen bakom argumentet att legalisera försäljning av bebisar. Det är möjligt att du blir upprörd av detta, men nog kommer du minnas det till tentan.
För egen del måste jag nog väga sådan pedagogik mot institutionens policy och problem med lättkränkta studenter.
För två år sedan var jag volontär på en nationalekonomisk konferens, på kvällen drack vi öl hemma hos mig. Vi blev väl alla lite förvånade när Bryan Caplan (som deltog på konferensen) plötsligt stod utanför dörren. Med sig hade han ett egenhändigt konstruerat rollspel som han ville spela med oss, vill minnas att det utspelade sig på Disney Land och handlade om att hitta Fidel Castro.
Om jag arbetar eller studerar intensivt från morgon till kväll tenderar jag ofta ha svårt att koppla om till fritidsväxeln. Är övertygad om att detta är något som även studenter i mikroekonomi kan känna av inför tenta. Snart kommer ni och era kamrater börja diskutera marginalnyttan med att äta och sova eller räkna på alternativkostnaden över att ta ledigt en kväll.
Varje kväll läser jag ur en ungdomsroman för M, och jag brukar hinna ungefär 2 sidor innan han somnat in. Vad boken handlar om har han förmodligen ingen aning om då han somnar så snabbt, men han vill ändå att jag läser. Troligen handlar det mer om en trygghetskänsla, att slippa somna ensam i rummet, som gör att han fortfarande vill att jag läser.
Ikväll ska jag därför prova högläsning ur Mostly Harmelss Econometrics, en fantastisk pedagogisk bok om ekonometri. Sannolikt märker han ingen skillnad. Om han mot förmodan gör det, vill jag tro att både han och jag har mer nytta av det än av Harry Potter eller Bert.
Högläsning har emellertid en starkt positiv effekt för barns språkliga utveckling, så det finns sannolikt en poäng med att förlägga högläsningen ur ungdomsromaner tidigare på kvällen, och ekonometri när det är läggdags. Om intäkterna av att läsa Bert vid läggdags är lägre än att läsa om ekonometri och omvänt tidigare på kvällen är alternativkostnaden av att läsa ekonometri vid läggdags lägre och således att föredra som godnattbok. Rätt resurs, vid rätt tidpunkt så att säga.
Om någon undrar så är följande inte relevant för tentan.
Vi har hittills kunnat konstatera att kapsyler är den mest eftersträvansvärda valutan, och när jag spelar så vägrar jag arbeta för en lön i någon annan valuta då alternativkostnaden är mycket stor. Som ni vet, ska vi göra grejer där alternativkostnaden är låg.
Det glädjer mig att det förödande kriget till trots, tagits fram mycket billiga läkemedel som för enstaka kapsyler kan lösa de mest besvärliga åkommor, däribland radiation sickness och skottsår. Huruvida detta tagits fram under Obamacare eller innovativitet på en fri marknad, det framgår inte i spelet (förmodligen är det ingen som vet, för det var över 200 år sedan Obama levde).
Något annat jag fann glädjande är de sjukhus och rehabiliteringscenter som uppstått efter statens kollaps. Bland annat finns det i Jacobstown rehabiliteringscenter och arbetsmarknadsutbildning för schizofrena Supermutants. De här mutanterna har en skev verklighetsuppfattning orsakad av långvarig exponering av radioaktivitet och är ofta våldsamma mot människor, genom att ge dem vård och enklare arbetsuppgifter med muterad boskap kan det meningslösa mutantvåldet i området lindras. Om det är en långsiktig och stabil lösning framgår inte, många frågar sig om supermutanter någonsin kan integreras i övriga samhället.
Jag tror det. Arbete med brahmindjur kanske inte ger många kapsyler men det är ett arbete som ger goda möjligheter till utveckling och på sikt ett drägligare liv. Det är upp till spelaren att avgöra om man vill donera några stimpacks eller kapsyler till verksamheten. Desto större är effekten om spelaren lyckas upprätta handelsavtal mellan näringsidkare och sådana välfärdsföretag, flera gånger upprättade jag fördelaktiga avtal som dessutom gav mig experience points och duktighetskänsla.
Ett vansinnigt roligt och intressant spel som upptar mycket av min fritid. Handlingen i de fyra spelen utspelar sig på 2200-talet i USA efter ett förödande kärnvapenkrig år 2075. Efter ett antal hundra år kan människor åter vandra ovan de underjordiska skyddsrum man i generationer levt isolerade i, detta då radioaktiviteten sjunkit till en godtagbar nivå.
Det finns flera stammar och gäng, både mänskliga och muterade varianter, som vandrar eller lever i samhällen runt om i ödemarkerna och stadsruinerna. Det finns också elaka muterade djur som överlevt katastrofen och oprovocerat attackerar och dödar allt de ser, bland dem kackerlackor och de betydligt farligare Deathclaws.
Som ny ovan jord måste du samla på dig massa skräp från soptunnor och ruiner för att bygga saker som kan hjälpa dig överleva. Alla beslut tas på marginalen och under knapphändighet (scarcity) då dina resurser är minst sagt begränsade. Du har alltid frihet att välja och spelet har flera slut. Beroende på din karaktär och den moral du väljer att spela efter kan du specialisera dina färdigheter snarare än att vara bra på allt. Utnyttjar du dina komparativa fördelar har du bättre möjlighet att maximera ditt kapital, kunskaper och dina möjligheter att överleva.
Flera valutor förekommer i spelet. Exempelvis har North California Republic, en militäriserad stat-linande organisation, någon form av kraftigt inflaterad valuta som ingen vill ha. Elaka Caesars Legion, en totalitär och mycket våldsam stam som kontrollerar stora delar av Californien, verkar handla med guld och silvermynt. Man kan luras att tro att den senare valutan torde vara det naturliga i en post-apokalyptisk värld eftersom silver och guld är naturligt knappa resurser, men jag fann snart att inte heller denna valuta var särskilt pålitlig att handla med.
Det överlägset starkaste valutan är kapsyler som all andra valutor på något sätt är knutna till (växelkursen varierar kraftigt). Kapsyler hittas överallt i spelet och torde vara lätta att trycka upp men i ett uppdrag förstör jag en maskin som trycker nya kapsyler, och förhindrar därmed att urholka värdet.
Intressant nog har kapsyler olika köpkraft beroende på var du befinner dig. Som det verkar får du mindre per kapsyl i mer organiserade och rika områden medan du kan köpa mer i fattigare, små byar. Däremot finns det naturligtvis mer kvalitativa varor och högteknologiska produkter i de mer utvecklade samhällena. Moleratkött och radioaktiv ekorrgryta är måhända basföda i Goodsprings, men inte i New Vegas.
Tror inte att särskilt många av er läser detta, men det skiter jag i. Återkommer med mer om det här spelet, var så säkra.
Jag avser naturligtvis att tillföra mer analys till mina egenhändigt konstruerade experiment, men så här långt har jag kommit fram till följande:
Planera hemundervisningen vid tidpunkter där barnets alternativkostnad är som lägst.
Jag har funnit att inlärningen är mer effektiv vid tillfällen då M. har få valmöjligheter att göra annat, eller där det alternativa valet är förenat med en låg intäkt. Ett sådant tillfälle är exempelvis buss eller tunnelbana då läsning eller engelskaglosor fungerar bra. En annan metod (lite elak) är att slå av huvudströmbrytaren till TV och dator för att sänka alternativkostnaden för studier i hemmet.
Belöningssystem med både omedelbara och långsiktiga utdelningar.
Det förstnämnda tycks vara av stor vikt. Jag har tidigare experimenterat med belöning i form av pengar och kex/godis, men beröm kan fungera nog så bra.
Lekande inlärning och variation, håll barnets humör uppe.
Alla medel tillåtna. Om han skriker och gråter brukar jag kittla honom eller försöka prata om någonting han tycker om. M. gillar att prata om mina föräldrars hund samt om kungamördaren Johan Jacob Anckarström (det sista kanske inte bör betraktas som generellt applicerbar). För att hålla intresset uppe har jag köpt en white board för exempelvis stavnings- och gissningslekar, jag försöker även använda mig av interaktiva spel på datorn eller tv-program med relevant innehåll.
Utnyttja barnets komparativa fördelar.
M. är, trots sina tio år, mycket kunnig i historia och har mycket god förmåga att sätta sig in i historiska kontexter. Hans förmåga att lära historia överstiger hans förmågor i andra ämnen, varför historia kan motiveras vara hans komparativa fördel. Mellanstadiet är förstås utformat för att ge en bred utbildning, men det ligger inget fel i att fokusera på det han är bäst på. Genom att applicera historia på alla andra ämnen motiveras han till studierna, även om han kanske lär sig mer historia än någonting annat. Exempelvis kan läsning och stavning med fördel kombineras med historia.
Efter en AW med den innovative och mångsyssysslande psykologen Oskar Henriksson fick jag lära mig att belöning måste vara omedelbar för att ge effekt. Att locka med en belöning som inte kan erhållas på kort sikt har därför en högst marginell effekt för det önskvärda resultatet. Detta är också en trolig förklaring till varför experiment #1 fungerade mindre bra.
När M hade fått sina 100 poäng och utlovad belöning försökte jag mig på ett nytt system med direkta såväl som avlägsna belöningar, den här gången avgränsade jag det hela till matte och läsning.
Den direkta belöningen kom i form av utbetalningar för varje matteuppgift M gjorde på sin fritid, där en uppgift gav 1 kr. Vad det gäller läsningen lockade jag M med en spelkonsol som jag lovade köpa efter att han läst 1000 sidor skönlitteratur, detta kompletterades i direkta belöningar i form av att i intervaller spela tv-spel, leka eller att jag läste för honom. Experimentet fortgick i knappt 3 månader vilket motsvarar tiden det tog för honom att läsa 11 böcker med en hastighet av 5-30 sidor/dag.
På kylskåpsdörren ritade jag upp stolpdiagram så att M enkelt kunde se hur långt han hade kvar till den nya spelkonsolen, något som visade sig vara demotiverande initialt men en sporre i slutet.
Resultat: Överlag mycket positiva. Läsningen är på en betydligt högre nivå och flyter på bra, däremot är långa ord fortfarande ett problem. Effekten är dessutom robust utanför experimentperioden då vi utan bråk läser varje dag. Som det verkar har han lärt sig att uppskatta böcker utan någon form av belöning annat än det nöje läsningen ger. Berts Dagbok och historia har fungerat bra.
Vad det gäller matematiken noterade jag en synnerligen stark drivkraft att lösa uppgifter givet en utbetalning. M gick från att vara bland de sämre presterade i klassen till att vara bland de bästa. Förmågan att lösa matematiska problem själv är tveklöst bättre. Dessvärre avtog effekten efter experimentets slut, prestationen i skolan är bättre än förut, men det krävs fortfarande viss komplettering hemifrån.
En fara med belöningar, i synnerhet i form av pengar, kan vara att M inte lär sig förstå nyttan av lärandet själv och bara har incitament att lära sig då det finns direkta belöningar att hämta. Planerar nu nästa experimentperiod med fokus på ämnen han för tillfället, enligt skolan, har svårt för. Skriva fint, stava och engelska blir nästa tema.
Hans Seerar Westerberg 