I arbetsmarknadskapitlet lärde vi oss att om variablerna mu och z ökar, så skiftar PS kurvan ner och ökar den naturliga arbetslösheten. Men på den orginala Phillipskurvan innebär en ökning av mu och z att inflationen ökar vilket innebär att arbetslösheten istället minskar… Hur går det resonemanget ihop?

Vi börjar med att beskriva vad som händer i WSPS.

Här beskrivs vad som händer för en ökning i z alternativt, en ökning av mu. Effekten är densamma, den naturliga arbetslösheten ökar. Vi fokuserar på den senare där en ökning av mu leder till en högre naturlig arbetslöshet. Hur det ser ut i ASAD beskrivs väl i boken på sidan 178-179.

Om vi tänker oss Phillipssambandet i termer av

Vi har hittills konstaterat att den naturliga arbetslösheten ökat, det innebär

att inflationen i tidsperiod t är högre än föregående period om den naturliga arbetslösheten är större än arbetslösheten i period t. Alltså; initialt är den faktiska arbetslösheten lägre än den naturliga (eftersom den naturliga har ökat) samtidigt som inflationen ökar.

På sikt sammanfaller den faktiska och naturliga arbetslösheten enligt följande

Det vill säga,  den faktiska arbetslösheten ökar till den nya, naturliga nivån.

Sammanfattningsvis; I WSPS ökar den naturliga arbetslösheten till följd av större mu. Enligt phillipssambandet, om den naturliga arbetslösheten ökat, kommer faktisk arbetslöshet att vara lägre än den naturliga och inflationen stigande.

Notera att för den ursprungliga Phillipskurvan pratade man inte om någon naturlig arbetslöshetsnivå, när kunde staten acceptera en hög inflation och bibehålla en låg arbetslöshet för all framtid. Friedman och Phelps ifrågasatte detta, och fick rätt (se sid 194).