En fara med intuitionen bakom multiplikatorn är att den ofta ser ut som
vilket som naturligtvis kan vara rätt givet att det enbart är konsumtion som är beroende av Y, detta enligt
Men!
Om både I och C är beroende av inkomsten, Y, får vi något annat.
C ser ut som innan, I definieras nu på ett annat sätt
I högerled är I med “strecket” den exogena delen av investeringarna, d1 är den marginella investeringsbenägenheten dvs hur mycket investeringarna ökar givet en inkomstökning. Till sist, d2, som är hur mycket investeringarna minskar givet en ränteökning. Utöver C och I håller vi G exogent bestämd, dvs
Y kan då beskrivas som
Då härleds multiplikatorn enligt följande
här har jag bara multiplicerat in c1, i nästa steg flyttar jag alla komponenter som är beroende av Y till vänsterledet
Sen snyggar vi till i vänsterledet, vi vill ju kunna få Y ensamt där. Därför
Sen dividerar vi bort parentesen i vänsterled så att Y blir ensamt
Sådär, multiplikatorn i det här fallet blir således