Det kom till min kännedom att ni ännu inte gått igenom teorin om paretoeffektivitet på föreläsningarna. Här är några tips som ni kan ta till er dels för gruppövning 6.5 och dels inför seminarierna. Först, tre begrepp:

• Pareto superiority (paretoförbättring) – En förändring av distributionen av resurser som gör att minst en individ får det bättre utan att någon annan får det sämre. Ex; Jag och min vän Anders hittar hundra kronor i kaffeautomaten, vi ska dela på pengarna. Vi fördelar först så att han tar 50 och jag tar 40. En superior förändring av fördelningen vore att exempelvis Anders tar 60 och jag tar 40, dvs, Anders tar 10 kr till. Då har minst en fått det bättre utan att någon annan har fått det sämre. Har inget med rättvisa att göra. Men det vore likväl en superior omfördelning att jag får ytterligare 10 och erhåller 50.
• Pareto inferiority (paretoförsämring) – Förändring av allokeringen så att åtminstone en individ får det sämre, även om någon annan får det bättre.
• Pareto Optimalitet – Det finns ingen superior förändring av allokeringen, vi kan inte byta fördelning utan att någon annan får det sämre.

Se figuren ovan. A-axeln och B-axeln kan ses som två personer eller två grupper av individer, deras nyttonivåer representeras av kurvan. Utgångspunkten är 1, vår aktuella fördelning av resurser. Vilka av förändringarna 2-5 är Pareto superior, inferior och optimal?

Det lättaste sättet att lösa detta är att utgå från punkten 1 och dra två raka streck horizontellt och vertikalt ut till kurvan. Alla punkter nordöst om punkten 1 är pareto superior – vi utnyttjar mer av hundralappen, minst en av oss får det bättre utan att den andre får det sämre. Återigen, det har inget med rättvisa att göra. Om Anders tar hela hundralappen och jag får 0 kr är det fortfarande en paretoeffektiv fördelning. Allt utmed kurvan är således pareto-optimalt.