Jag ondgjorde mig tidigare över de statliga subventionerna till den Kungliga Operan, Johan Pehrson (FP) har kastad ved på elden i denna motion som jag uppmärksammade via förträffliga Motionsfloden.

Bland annat menar han att det finns klara kopplingar mellan ett vitalt och nyskapande kulturliv och ekonomisk tillväxt och att inte satsa på kulturen idag betyder att stänga sig ute från morgondagens arbetsmarknad.

Att det skulle vara klara kopplingar mellan vitalt och nyskapande kulturliv och ekonomisk tillväxt har jag inte svårt att se, men jag tror att kausaliteten går åt ett håll, inte två. Jag finner det troligare att ekonomisk tillväxt skapar vitalt nyskapande kulturliv, men inte tvärtom.

Vidare fortsätter Pehrson:

Landsting och regioner får ökat inflytande över det statliga stödet till regional kulturverksamhet. Det är dock viktigt att fördelningen mellan olika regioner inte enbart sker utifrån en per capita-beräkning, utan också väger in kvalitet. På så sätt främjas institutioner som, likt Opera på Skäret och Svenska kammarorkestern i Örebro, satsar på kvalitet.

Opera på Skäret har potential, dels när det gäller att skapa högklassig kultur för medborgarna, dels för att öka företagsamheten och därmed tillväxten i området. Verksamheten är särskilt sårbar då den saknar egen basfinansiering såsom annan svensk jämförbar operaverksamhet har.

Kanske är det här vi finner motionens egentliga motiv, och det är lite av ett skolexempel i Public Choice. Johan Pehrson kaske helt enkelt vill maximera antalet personröster i sin hemkommun. Då kanske det blir lite lättare att förstå varför en borgerlig politiker vill driva fram en skattefinansierad subvention till en smal verksamhet som få vill konsumera till marknadspris. Något som som stärker min tes återfinns här.

Vad gäller sambandet mellan ökad företagsamhet och tillväxt har jag ingenting att anmärka, men jag skulle inte hävda att “högklassig kultur” genererar ökad företagsamhet. Måhända att regionen drar fördelar i form av ökad turism, men intäkten sker på bekostnad av någon annan och den kostnaden kommer att överstiga det tillförda värdet.

I det tidigare inlägget om opera citerade jag kulturministern som konstaterade att “den som tycker det är dyrt” (med opera) inte skulle dra sig för att betala motsvarande belopp för att se Lady Gaga. Vad som menas med “vitalt” och “högklassigt” är oklart, men troligen är vital och högklassig kultur kopplat till vad samhällsplanerare och intressegrupper finner njutbart (eller ökar antalet personkryss), snarare än vad folk i allmänhet värderar högt. I sådana fall är det sällan Lady Gaga.

P.S. Med det sagt förespråkar jag inte att vi ska subventionera konserter med Lady Gaga.