En term vi ofta berör inom kursens ramar. Flera av er har säkert gruppmedlemmar i era seminariegrupper som inte gör alls lika mycket som ni själva, kanske bidrar de med ingenting, men får ändå de eftersträvansvärda tio poängen till tentan. Vänj er. Det finns starka incitament att freerida, inte bara i skola och universitet.

I kursen jag läser, Financial crises and regulation, har kursens ansvarige Jonas Vlachos infört ett fiffigt system att reglera bort Freeriding-beteende. Gruppuppgiften består dels av en kortare uppsats och dels en presentation av densamma. Vid kursens slut får alla gruppmedlemmar utvärdera varandras insats genom att ange procentsatser som speglar respektive gruppmedlems bidrag, utöver det slumpas en av personerna att presentera uppsatsen inför resten av klassen. Alla måste således behärska materialet väl.

Ett potentiellt problem uppstår, om det finns incitament att förstöra för andra och att man åtnjuter nytta av höga relatvivbetyg snarare än höga absoluta betyg. Om vi antar att jag och en av mina gruppmedlemmar, Johan Alm, har sådana preferenser:

Som ni ser blir nashjämvikten då ofördelaktig för både mig och Johan.

Utöver det, kan man ju faktiskt freerida ofrivilligt. Se exempelvis vad David Friedman skrivit Amishfolket i USA och hur de till viss del kommer undan nyttjandet av de kollektiva varor samhället vill erbjuda dem, medan vissa kollektiva varor är svårare att undvika.