Efter en AW med den innovative och mångsyssysslande psykologen Oskar Henriksson fick jag lära mig att belöning måste vara omedelbar för att ge effekt. Att locka med en belöning som inte kan erhållas på kort sikt har därför en högst marginell effekt för det önskvärda resultatet. Detta är också en trolig förklaring till varför experiment #1 fungerade mindre bra.
När M hade fått sina 100 poäng och utlovad belöning försökte jag mig på ett nytt system med direkta såväl som avlägsna belöningar, den här gången avgränsade jag det hela till matte och läsning.
Den direkta belöningen kom i form av utbetalningar för varje matteuppgift M gjorde på sin fritid, där en uppgift gav 1 kr. Vad det gäller läsningen lockade jag M med en spelkonsol som jag lovade köpa efter att han läst 1000 sidor skönlitteratur, detta kompletterades i direkta belöningar i form av att i intervaller spela tv-spel, leka eller att jag läste för honom. Experimentet fortgick i knappt 3 månader vilket motsvarar tiden det tog för honom att läsa 11 böcker med en hastighet av 5-30 sidor/dag.
På kylskåpsdörren ritade jag upp stolpdiagram så att M enkelt kunde se hur långt han hade kvar till den nya spelkonsolen, något som visade sig vara demotiverande initialt men en sporre i slutet.
Resultat: Överlag mycket positiva. Läsningen är på en betydligt högre nivå och flyter på bra, däremot är långa ord fortfarande ett problem. Effekten är dessutom robust utanför experimentperioden då vi utan bråk läser varje dag. Som det verkar har han lärt sig att uppskatta böcker utan någon form av belöning annat än det nöje läsningen ger. Berts Dagbok och historia har fungerat bra.
Vad det gäller matematiken noterade jag en synnerligen stark drivkraft att lösa uppgifter givet en utbetalning. M gick från att vara bland de sämre presterade i klassen till att vara bland de bästa. Förmågan att lösa matematiska problem själv är tveklöst bättre. Dessvärre avtog effekten efter experimentets slut, prestationen i skolan är bättre än förut, men det krävs fortfarande viss komplettering hemifrån.
En fara med belöningar, i synnerhet i form av pengar, kan vara att M inte lär sig förstå nyttan av lärandet själv och bara har incitament att lära sig då det finns direkta belöningar att hämta. Planerar nu nästa experimentperiod med fokus på ämnen han för tillfället, enligt skolan, har svårt för. Skriva fint, stava och engelska blir nästa tema.
Hans Seerar Westerberg 
Bra jobbat Hans!
Ja, förhoppningen med belöningssystem är att de ska kunna övergå i naturliga belöningar från uppgiften i sig. Efter ett tag är det förhoppningsvis själva läsningen som lockar mer än pengen. Belöningssystem brukar man ta till när det inte är naturligt belönande att genomföra en uppgift. Jag har själv tagit till belöningssystem för att diska direkt efter jag ätit.
En annan aspekt att pröva är att fasa ut belöningen och göra den mer slumpmässig efter ett tag. Så är TV-spel konstruerade. Vissa belöningar får du jämt (exempelvis poäng) men ibland får du något riktigt fint, som ett nytt svärd. Dessa belöningar kommer dock lite mer sällan och upplevs då också som större. I TV-spel ökar alltid svårighetsgraden och det blir knepigare och knepigare att få belöningarna. Men lagom till att det är så svårt är vi redan fast i spelet för att det är så spännande. Belöningarna var viktigast i början!
Du kan till exempel pröva att slänga in en slumpmässig tiokrona här och var, efter hand ta bort enkronorna och sedan glesa ut tiokronorna. Vid det laget kan vi hoppas att läsningen är stimulerande i sig själv!