Kanske inte alltid kul att bo ihop med en nationalekonom?

Nåja, nationalekonom kanske jag ännu inte kan kalla mig. Efter en diskussion på jobbet kom vi fram till att det förmodligen är först efter en doktorsavhandling man utan att skämmas kan stoltsera med en sådan titel. Det finns emellertid en skillnad i att vara nationalekonom och leva som en nationalekonom.

Någon som mer än väl känner till konsekvenserna av det senare är min sambos son (som jag i någon mening numera torde kunna kalla min plastson). Plastsonen, vi kan tillsvidare kalla honom M, går i fyran och det visade sig i början av läsåret att M halkat efter lite i matte och svenska. Jag insåg ganska snart att det var fråga om motivation och disciplin snarare än bristande förmåga, vilket föranledde mig att genomföra en serie experiment. De metoder och resultat jag redovisar här är i första hand för att jag själv ska kunna följa upp vad jag hittills prövat, men jag är naturligtvis tacksam om någon vill ge förslag till förbättringar.

#1. Poängsystem

Syftet var att få M att dels prestera bättre i läsning och matematik och dels att skapa incitament för honom att själv ta initiativ till såväl läxor som hushållssysslor.

Jag upprättade ett system med poäng för olika sysslor. Exempelvis gav ett tal i matteboken en poäng, läsa ut en bok gav 20 poäng och diska gav 10 poäng.  Det var en lång lista av olika saker han kunde göra, men jag delade också ut minuspoäng om han betedde sig dåligt. Det maximala antalet poäng var 100 och då väntade en belöning, det kunde vara en helg med farföräldrarna eller ett spel.

Resultatet var blandat. M lärde sig förvisso mycket vad det gällde matte och svenska men det hela verkade inte skapa tillräckligt starka incitament för att han själv skulle ta tag i läxor och sysslor.Utöver det hade jag svårt att vara konsekvent med poängen och tenderade att dra av alldeles för mycket om jag blev arg på honom.

Sammantaget krävdes fortfarande rätt mycket regleringar och styrningar från min sida, vilket till slut fick mig att överge det här systemet. Vinsterna med att studera och lära framgick inte, varför alternativkostnaden att leka blev låg för M. Helt rationellt av honom att då istället välja lek.

Mer inom kort!