Känner mig lite mör efter att ha rättat ett par hundra tentor. Det råder ingen tvekan om att det är betydligt roligare att undervisa än att examinera, det högg till i hjärtat när jag blev tvungen att sätta låga poäng. Så blödig är jag.

Som bekant har jag (olovligen) använt den här bloggen som komplement till mina undervisningstimmar i mikroekonomi. Dessvärre finns en uttalat förbud från institutionen att grupplärare på egen hand delar ut någonting till sina studenter. Detta motiveras av att det ska vara lika för alla.

Med den logiken borde alla drygt 400 studenter ha samma grupplärare och utöver det skulle jag inte kunna svara på enskilda studenters frågor. Om någon angriper mig med detta vill jag hävda att jag faktiskt inte skickar ut något, jag bara bloggar om mikroekonomi. Som det verkar av besökarantalet och reaktionerna från mina studenter, är det många som haft användning av det jag publicerat.

Av de kurser där jag själv lärt mig mycket (vilket inte bör blandas ihop med de jag fått bra betyg i), kan jag härleda påfallande lite av min inlärning från närvaro på föreläsningar. Ofta finner jag att föreläsningen inte klaffar riktigt med vad jag själv hittills lärt mig eller att upplägg och pedagogik skiljer sig från mina preferenser.

Vid en sökning på Google Scholar framkommer att det finns mycket forskning på huruvida den här typen av interaktion är gynnsam för studenters lärande. Exempelvis Williams, Jeremy B. and Jacobs, Joanne S. (2004):

“This paper explores the potential of blogs as learning spaces for students in the higher education sector. It refers to the nascent literature on the subject, explores methods for using blogs for educational purposes in university courses (eg. Harvard Law School), and records the experience of the Brisbane Graduate School of Business at Queensland University of Technology, with its ‘MBA blog’. The paper concludes that blogging has the potential to be a transformational technology for teaching and learning.”

Föreläsningar tycks, i någon mening, vara utformad för de som utbildar snarare än de som utbildas. Med detta sagt vill jag på intet vis hävda att att det är lätt att planera en föreläsning så att den passar alla, men någon form av nytänkande vore önskvärt.